När jag fick hem min sändning böcker
så frågade budkillen vad det var som fanns i paketen.
Han hade nämligen varit och levererat liknande tunga lådor
hos Bielke von Sydow dagen innan.
När jag berättade att det var böcker så undrade han om det var någonting i vattnet här i Vetlanda som gjorde att man producerade så mycket böcker.
Det tvivlar jag på, sa jag.
Är du typ en kändis i Vetlanda då? frågade han.
Nej det kan jag inte påstå, sa jag. Jag har inte gett ut något än. Men det är bokmässa lördagen den 9 september på Vetlanda stadshotell.
Då har jag boksläpp.
Då blir jag en debutant.
Du kommer att bli en kändis. Lycka till! sa han innan han gick till budbilen för att leverera… Ja, vad vet jag, mer böcker till utställare på någon bokmässa kanske.
Jag log nog lite fånigt mot honom och tackade för lyckönskningen.
Funderade på ordet kändis.
Jag vill inte bli en kändis.
Förutom till de som känner mig.
Tänkte: Vad har jag gett mig in på?
Jag har nu varit en debutant i 20 dagar och släpper iväg mina böcker till kända och okända.
Vet ni varför det heter debutant?
En debutant (från franskans débutante, "kvinnlig nybörjare") är en flicka eller ung kvinna från en aristokratisköverklassfamilj, som anses ha nått mogen ålder, och inträder i societeten. Ursprungligen handlade det om att få rätt att gifta sig. Wikkipedia
Fast själv ser jag mig som en Debu Tant.
På indonesiska betyder Debu “dust” eller som vi på svenska säger damm,smuts. Så den här tanten kommer inte ha sin litterära ådra i några som helst finkulturella sammanhang. Det blir inga nobla priser för en kåseribok.
Jag måste vara helt galen som ens vågar ge ut en sådan här bok i den här utdöende genren.Tanken med att dela med mig av mina anekdoter, både äldre och nyskrivna,är för att få någon att le en smula igenkännande, åt något. Kanske till och med att göra någon glad.
Är inte det lite nobelt ändå?
