Störst chans med stringtrosor?

Jag trivs ganska bra i tvättstugan om jag är vid gott mod vill säga. Jag tänker så bra när jag vistas där.

Hur hänger folk sin tvätt, rent allmänt?

Sådant kan jag fundera över när jag står där i källaren och hänger familjens strumpor, trosor, tröjor och allt vad det nu kan vara.

Ni kanske använder torktumlare istället för tvättlinor.

Jag brukar hänga strumpor så långt det är möjligt, i par med en klädnypa i resåren. De hamnar ofta inom samma arieal som föregående tvätts strumpskörd. Trosor hängs med en klädnypa i grenen. Om det inte dyker upp en trekantig tygtrasa med ett snöre i. För då sätter jag en klädnypa i det som finns störst chans att fästa klädnypan, i tvätt- och storlekslappen. Några tröjor hängs bara över linan, andra på galgar i lag med blusar och skjortor. Allt skall hängas rättvänt, inga avigsidor utåt samt så slätt som möjligt.

Det kan tyckas petigt men jag gör det av praktiska skäl. Det är effektivt att plocka ner strumpor, vika jumprar och lägga i respektive familjemedlems klädhög. Byxor i botten, därefter långärmade tröjor, t-shirts, trosor eller kalsonger och överst strumpor. Det blir enklare när man skall plocka in allt i lådor och skåp. Även för andra i familjen. Med eller utan stringtrosor - Det finns en stor chans att dem kommer på besök. Även fast jag har svårt att hänga upp sådana, för mig, konstiga plagg på en lina.

Nog om “plaggpjoller” för denna gång.

Tvättprogram vet inte vad tid är

Har din tvättmaskin dålig tidsuppfattning?
Det tror jag min maskin har. Ibland får jag vänta längre tid än vad som visas i minuter på displayen.

Om det tex.är åtta minuter kvar, enligt displayen, då jag fått för mig att tvätten kan tänkas vara färdig, brukar jag gå därifrån. Om jag kommer tillbaka efter 10 minuter och ska hänga upp tvätten, så är det fortfarande tid kvar på tvättcykeln. Ibland står jag kvar och plockar med lite annat i väntan på att maskinen skall bli klar.

Den där sista minuten innan programmet är slut är lika långsam som den minut det tar att vänta, innan lucklåset knäpps av och jag kan öppna luckan, för att ta hand om tvätten.

Jag tror inte att tvättprogram vet vad tid är. Alternativt så är det dem som gör programmen, som inte bryr sig ett dugg om oss som skall ta ut tvätten ur tvättmaskinen.

Nya friska tag

“Vila upp dig nu riktigt ordentligt så du kommer tillbaka igen med nya friska tag”. Hur många har inte hört den frasen innan man går på semester? Jag älskar ledighet. Speciellt semester. Det är en trivsam klang i det ordet som känns bra. Jag är bara så värdelös på att ta det lugnt och vila upp mig.

Min egentliga vila blir min sovmorgon. Att få sova ut tills jag vaknar någorlunda självmant.

Varje dag övar jag på att ta det lugnt. Det går inte så bra. Varken för mig eller för min man. Jag kan inte säga att jag lider av mitt tillstånd. Vi får en hel del gjort när vi är lediga.

Jag tar det oftast lugnt när jag är hemma och tvättar.
I en och en halv till två timmars intervaller av ledig tid kan jag ägna mig åt något annat när maskinen tvättar åt oss i hushållet. Som tex passa på att; måla, åka och handla, fika och planera för nästkommande projekt eller aktiviteter. Åka iväg och bada, vara ute i naturen, hälsa på svärmor eller bara ligga ner och läsa, lösa korsord, lyssna på musik, börja med maten, hinna äta och plocka undan. Städa lite, putsa fönster bara för att man har lust, fixa på tomten. Om allt där emellan tar längre tid än efter det att tvätten slängts in i tvättmaskinen, tvättats och blivit klar, så gör det ingenting. Vi har ju semester.

När ledigheten är slut och jag skall till jobbet igen, kan det kännas bra att få tillbaka sina rutiner igen. Alternativt är det då man känner ett behov av att vilja ha en semester till för att vila och få nya friska tag.

Det är slut

En vanlig dag under högsäsongen på semestern, var vi i en stad, där vi bevittnade att det vi önskade och ville ha, var slut.

Det började när vi skulle checka in på hotellet, som både jag och min syster hade bokat två rum var i och fått bokningsbekräftelser på. Syrrans båda bokade rum var inte med i listan över dagens kommande gäster. Hotellet hade inga fler rum att erbjuda för de var slut. Det blev att vi familjevis fick tränga ihop oss i två dubbelrum. Det fanns förvisso bäddsoffor till mina stora ungar i ena dubbelrummet. Syrrans barn fick ligga och trängas på madrasser, på golvet i det andra dubbelrummet.

När vi skulle iväg och äta så gick vi förbi hamnrestaurangerna. Platserna var slut, upptagna. Jag kan mycket väl förstå att det är svårt att placera ut nio personer på en fullsatt uteservering.

När vi väl satt på en restaurang och skulle beställa, så var lasagnen slut som någon i sällskapet ville ha. Starkölen på fat var slut. Den stackars servitrisen vågade knappt tala om att kolsyran var slut i läsken när hon kom och bytte ut alla glas med cola till bättre kolsyrade drycker. När jag skulle betala, tyckte mannen att jag skulle säga att också våra pengar hade tagit slut. Men det gjorde jag förstås inte.

Syrran hade läst om ett hotell som hade det största utbudet av stadens mest kända öl. När vi hittat dit och skulle in i baren, var det stängt. Varje motgång gav oss mer att skratta åt.

Efter ett par timmar kom vi åter till hamnkrogen. Då blev vi erbjudna sittplatser och fick något gott att dricka och att knapra på. Samt sitta och njuta av solens nedgång eftersom även dagen har sitt slut.