Det är slut

En vanlig dag under högsäsongen på semestern, var vi i en stad, där vi bevittnade att det vi önskade och ville ha, var slut.

Det började när vi skulle checka in på hotellet, som både jag och min syster hade bokat två rum var i och fått bokningsbekräftelser på. Syrrans båda bokade rum var inte med i listan över dagens kommande gäster. Hotellet hade inga fler rum att erbjuda för de var slut. Det blev att vi familjevis fick tränga ihop oss i två dubbelrum. Det fanns förvisso bäddsoffor till mina stora ungar i ena dubbelrummet. Syrrans barn fick ligga och trängas på madrasser, på golvet i det andra dubbelrummet.

När vi skulle iväg och äta så gick vi förbi hamnrestaurangerna. Platserna var slut, upptagna. Jag kan mycket väl förstå att det är svårt att placera ut nio personer på en fullsatt uteservering.

När vi väl satt på en restaurang och skulle beställa, så var lasagnen slut som någon i sällskapet ville ha. Starkölen på fat var slut. Den stackars servitrisen vågade knappt tala om att kolsyran var slut i läsken när hon kom och bytte ut alla glas med cola till bättre kolsyrade drycker. När jag skulle betala, tyckte mannen att jag skulle säga att också våra pengar hade tagit slut. Men det gjorde jag förstås inte.

Syrran hade läst om ett hotell som hade det största utbudet av stadens mest kända öl. När vi hittat dit och skulle in i baren, var det stängt. Varje motgång gav oss mer att skratta åt.

Efter ett par timmar kom vi åter till hamnkrogen. Då blev vi erbjudna sittplatser och fick något gott att dricka och att knapra på. Samt sitta och njuta av solens nedgång eftersom även dagen har sitt slut.