Irriterande sommarplågor

Ibland undrar jag om det bara är jag som tycker att hela idén med strandlivet kan vara en av sommarens plågor.

Bara det där att välja plats att breda ut sitt badlakan på, kan vara svårt ibland. Det är ungefär som när man kommer till en parkering och blir glad över att finna en lucka att ställa bilen i, innan någon annan hugad spekulant hinner före. Somliga dagar finns det många platser lediga så det blir svårt att välja.

På badplatser träffas människor och börjar prata med varandra. Är det folk jag känner är det trevligt. Om inte så kan jag irritera mig över att en del pratar så högt. Ibland undrar jag om de har vatten i öronen och att det är för den sakens skull de snackar högre än nödvändigt.

En boll från några som vill aktivera sig kan dyka upp och träffa mig någonstans på kroppen. Inte sällan i huvudet. När de som leker kommer springande och ursäktande frågar hur det gått, svarar jag artigt att det gick bra. Det är okej. Oftast är det ju det. Men inombords tänker jag, "Vad sjutton håller ni på med, stick och lek någon annanstans". Jag tycker visst, att de som vill sparka och kasta bollar till varandra på stranden ska få göra det. Men inte i närheten av mig.

Badjävlar, förlåt badentusiaster, som har plaskat färdigt för stunden, springer oaktsamt förbi. Så både kalla vattendroppar och sand stänker ner mig, min bok och mitt badlakan. Med alla stimuli runt omkring mig, kommer jag av mig och får läsa om stycket ur boken ett flertal gånger.

Naturligtvis har även jag visioner en varm sommardag. Jag kan tänka mig en lugn stund med en bok på en strand. Många, långa simtag och vatten som svalkar en solvarm kropp. Ljumna vindar som blåser håret torrt. Har man tur är man vid en strand där det inte är så mycket folk.

Men när jag är på en sådan badplats finns det andra irriterande sommarplågor som stör friden. Bromsar och andra surrande, stickande insekter kommer och attackerar en. Troligtvis är det därför det är färre människor vid dessa stränder.