Knuttarna kommer

Jag har märkt att en del verkar rädda för folk som kör motorcykel. Kanske inte för motorcyklarna i sig, som för dem som sitter på. Ni har säkert hört talas om Bandidos och Hells Angels, vilka kan ta lagen i egna händer, enligt medierna. De verkar inte vara så glada i varandras gäng helt enkelt. Även jag kan bli rädd. Inte för Bandidos och Hells Angels, för jag tänker inte reta upp någon av dem. Tror därför att jag kan vara alldeles lugn. Jag är mest rädd för att det ska hända något, om en förare kör så där galet fort och inte tänker på sina medtrafikanter.

Mc- släktet är i stort sett ganska harmlösa individer, som trivs att åka hoj. Helst på små slingrande asfalterade vägar genom ett vackert landskap. De lyfter handen för en vink till mötande ekipage för att i samförstånd heja på dem som har ett gemensamt intresse. Motorcykelklubbar ordnar träffar för att likasinnade skall kunna träffas och umgås med varandra om de så vill.

Motorcyklister stannar gärna på mysiga fik. Det händer att min man och jag blir sittandes och språkar med andra som har mc- munderingar. Eller med nyfiket folk som berättar att de har eller har haft hojjar förut.

Jag hade en granne, vars mor tyckte att knuttar var otrevliga. När det började skymma på sommarkvällarna och hon hörde surren från dem, sa hon, “Nu måste vi gå in innan knuttarna kommer”. Jag måste dock förtydliga att det inte var knuttarna hon menade, utan knotten. Och det kan man ju hålla med om att knotten är otrevliga. Men motorcykelknuttar och bönor, vi är trevliga.