Svenskar är mesiga

Nu har jag skrivit i min Husmorskomikblogg i lite mer än en månad. Den är tänkt att få andra att le samt ge utlopp för min egen kreativitet. Målsättningen var att lägga ut en vardagsbetraktelse, varje fredag. Med något enstaka bonusinlägg någon gång. Det gick inte alls som planerat. Målsättningen har jag hållit hitintills. Det är fortfarande roligt. Men jag får tvinga mig själv att inte lägga ut fler inlägg än vad som var tänkt. Det går sådär.

I början blev jag faktiskt smått besatt av att titta på sidhistoriken över bloggen. Jag, av alla människor, som egentligen inte bryr mig om vad andra tycker och tänker om mig.

Jag har även börjat få förslag på vad jag skall skriva om. Bland annat då vi vid en fikarast på jobbet, började prata om helger. I synnerhet om den ankommande 1 maj. Som i år infinner sig på en söndag.

-Skriv om att svenskarna är mesiga. Det kan du ta upp i din blogg, sa den fackliga representanten, tillika arbetskamraten..

- Det är inte ens roligt, sa jag.

- Nähä, sa den fackliga representanten.

- Vem vill ta upp att man ska demonstrera 1 maj och att svenskarna är mesiga? Börja blogga och skriv själv. Eller så kan du få vara gästbloggare i min, fortsatte jag.

- Nä, jag är så dålig på att skriva. Men det är arbetarnas dag!

- Jag tycker det är jätteskönt med en ledig dag från det jobb man får ut sin lön ifrån. Då kan man spendera den dagen i trädgården, eller något, sa jag.

- Men, tänk om de som bestämmer kommer på att den dagen inte fyller någon funktion alls längre och beslutar om att ta bort den helgdagen, säger fackliga representanten.

- Då går vi ut och demonstrerar, säger en annan arbetskamrat vid fikabordet bredvid!

-Ja, det gör vi, säger jag!

Men jag tror bestämt att jag tänkte, troligen inte, för svenskarna är så mesiga.

Det här inlägget blev nog inte precis som den fackliga representanten ville att det skulle bli. Men det struntar jag i eftersom jag egentligen inte bryr mig om vad andra tycker och tänker om mig. Bara jag kan få dem att le en smula.

Plattan i mattan

Grattis, alla ni som heter, Ture och Tyra. När jag såg i almanackan att det var er namnsdag idag, 28/4-16.  Kom jag direkt att tänka på Tures Trafikskola. Det var där jag tog körlektioner, i slutet av 80- talet. Han som hade körskolan hette just Ture. Hans Fru, som jobbade i receptionen, hette Tyra. Sen fanns det en körskollärare till, en man vid namn Tore.

En del som hände när man övningskörde kommer man nog alltid att minnas..

Bland annat så resulterade ett av mina första försök i, att jag körde in i en syrenbuske på tomten. Till mitt försvar tyckte farsan att jag skulle pröva på att köra i vinterväglag. Jag är inte säker på att morsan tyckte att det var en så bra idé. Med tanke på busken.

Det här är lite pinsamt att förtälja. Men jag lärde mig att köra bil i min fars, inte alltför funktionella bilar. Bland annat hade en av bilarna, en växellåda som satt lite snett. Det gick bara att få in två växlar på den under en period, tvåan och fyran. Varvid jag lärde mig att köra iväg på tvåans växel.

När jag sedan började på körskolan, startade jag på tvåans växel även där.

Ture, gillade inte alls att jag startade bilskolans Nissan Sunny, på det sättet. Han rättade till min startprocedur ganska omgående.

Det går inte fort när man är nybörjare. En gång när jag var ute och övningskörde, med min far, så gick det sannerligen inte fort nog. När vi hade kommit en bit från samhället och 50 skylten, tyckte han att det gick väl långsamt.

- Gasa lite mer, sa han. Och jag gasade lite mera.

- Gasa ännu mer, vi kommer ingenstans i den här hastigheten, fortsatte han.

Åh, som jag gasade sen. Men han var fortfarande inte nöjd. Jag blev då upprörd på tonårsvis och skrek:

- Jag har redan plattan i mattan!

Bilen rullade framåt i snigelfart. Pappa bad mig stanna vid sidan av vägen. Han upptäckte ganska snart att gasvajern hade gått av. 

- Du som har mindre fingrar. Tvinna ihop ändarna. Här har du isoleringstejp. Använd det, så håller det tills vi kommer hem, sa pappa.  

Jag hjälpte till att fixa gasvajern provisoriskt. Sedan fortsatte vi vägen fram.

Jag fick mitt körkort till slut. Lite tack vare pappa och hans bilar.. Men mycket tack vare Tures Trafikskola. Skänker idag en tanke till dem som jobbade där. Tack, Ture, Tyra och Tore.

Hushållsnära tjänster, en robotgräsklippare utan Rut

Min man är rätt glad i nya tekniska prylar. När robotar för att klippa gräs dök upp på marknaden, ville han naturligtvis ha en. Han ville skona sin rygg, eftersom det oftast, nästan alltid, var han som klippte gräsmattan hemmavid. Jag ville skona mina öron samt föregå med gott exempel i grannskapet. Det vill säga att inte störa friden genom att klippa gräs.

Vi hjälptes åt att inhandla och installera vår robotklippare, Sture. Varför ger man en robotklippare ett namn? Det gör man inte med andra gräsklippare, eller?

De första gångerna Sture klippte, stod vi på altanen och tittade på. Som om vi ville se hur den skötte sitt arbete. Var är den nu? Har den fastnat någonstans? Nu kör den dit... och nu till laddstationen.

Vi är nöjda med resultatet. Det är bara att konstatera att en robotklippare är en bra och billig arbetskraft. En investering, utan arbetsgivaravgifter. Inga Rutbidrag behöver ansökas. Inte när vi har Sture. Vårt bidrag till oss. För miljön, för tystnaden, för ryggen och för att slippa klippa gräs själva.

Gå och pissa och gå och lägg dig

Ibland när jag har gått och lagt mig om kvällarna, händer det att jag blir lite kissnödig.
Då kan jag ligga och vända och vrida på mig i sängen och önska att jag hade gått på toaletten, innan jag drog täcket över min lekamen. Men ändå drar jag mig för att kliva ur min sköna säng och uträtta mitt behov in i det längsta. Det har hänt att jag legat i flera timmar bara för att jag i min enfald trott att jag skall kunna somna. Ibland kan det gå. Men oftast är det lögn i tjyven att somna innan jag uträttat mitt ärende på hemlighuset.

På morgnarna däremot, är det lite lättare att komma upp ur sängen, somliga dagar.

Även fast jag både kan och vill ligga och morna mig länge, så går det inte lika bra när jag blir sådär nödig att jag bara flyger upp ur horisontalt läge och nära på rusar in på toaletten. Varför är det så?

Så vad du än gör på kvällarna innan du går till sängs. Gå och pissa och gå och lägg dig. Då somnar du förhoppningsvis gott sen. Du slipper i alla fall ligga och fundera på om du skall gå på dass eller inte. Möjligtvis kan du hinna morna dig lite längre innan du kliver upp, om du så önskar.

Fram med Gräsklipparen

Nu är det snart gräsklippartider

Alla som har klippt gräs vet vilket jobb det kan vara. En del trivs med att springa med det miljövänligaste alternativet, då motorn är personen som går bakom och skjuter på. En så kallad handjagare.

Sen finns det de som har bensindrivna klippare. Dels sådana som man likt förbenat får putta och dra på. Men även den självgående varianten, den med lite driv i.

Andra vill att det låter mer och tycker om att sitta på och styra lite större grejer. Det kan då vara bra med en åkgräsklippare om man har en stor tomt eller gård.

För de som inte har så stor gräsmatta men vill klippa stråna ändå, kanske satsar på en eldriven variant.

När det skall klippas gräs hemma hos en själv, tänker man på att nu kommer det att låta i ungefär en timme eller så. Det blir eller så. För så fort man fått gräsmattan ansad så kommer grannarna på att de också skall klippa sina strån. Ofta infaller detta när man själv skall sitta ute och njuta.

Jag vet att man inte kan tvinga folk saker som att låta bli att klippa gräsmattor precis när andra skall till att äta eller fika utomhus. Men tänkte ändå att jag skulle skicka med en uppmaning till alla i kvarter med villor, radhus och sommarstugeområden.

När du hör din granne börja klippa sin gräsmatta. Vänta inte en stund till efter att grannen har slutat klippa sin matta. Var solidarisk och klipp ditt grönområde samtidigt.

Skål i alkohol, konsten att frigöra minne

Tänk vad mycket onödigt vetande man bär med sig. 

Men det jag vill komma ihåg minns jag minsann inte.

Jag vet en del saker som kan vara bra att plocka fram som kulinariska små rätter. 

När det gäller att glänsa, vid till exempel en fikarast på jobbet. Alltid roar det någon.

När mobiltelefonen började bli slö installerade jag en app med ett program som kan analysera och rensa bort oväsentligheter som tomma mappar och viss historik vad gäller sökningar på enheten.

Det borde finnas ett avrensningsprogram till hjärnan med. 

Allt för att kunna frigöra minne, så man åtminstone kommer ihåg vad det nu var, man kom på att man skulle göra, hämta, leta efter, alldeles nyss. 

Visserligen finns det hjärnskrynklare och hjärntvättare, eller vad de kallas. 

Men jag vågar dock inte besöka någon hjärntvättare. Det kan nog finnas en viss risk att man kan bli helt personlighetsförändrad. Jag är nöjd med den personlighet som jag har nu. Anser mig själv ha rätt sunda åsikter och värderingar om folk och fä.

Det vore synd om bondförnuftet försvann.

Om man kunde deleta minnet, undrar om allt skulle försvinna då? 

Tänk, vilka skavsår man skulle kunna få på knäna om man i vuxen ålder skulle behöva lära sig krypa och gå igen. Måste verkligen passa på att beundra alla som på grund av sjukdom eller olyckor, kämpar på och tar sig tillbaka efter bästa förmåga.

En del som dricker alkohol eller nyttjar andra droger, brukar ses, om inte alltid krypandes hem, så med en del minnesluckor när de vaknar, om vad som hänt kvällen innan.

Man kan ju bara börja fundera på om det är festprissens sätt att, genom skål i alkohol, kunna frigöra minne från hjärnan. Kanske skulle testa det någon kväll.

Beundrarpost, jag vill ha dig

Häromdagen fick jag ett vibermeddelande som löd:

hej) du har vackra bilder!

jag vill ha dig

mitt smeknamn är SX7

hitta mig här.

Och sedan följde det med en länk.

Vad är det för fel på telefonnumret som visade sig ovanför meddelandet, tänkte jag?

Vad har denna någon sett för bilder?

Det senaste jag la ut på sociala medier (fb och twitter), var detaljbilder på motorcyklar från motormässan i Jönköping. Var det dem vederbörande tyckte om? Eller ser denna någon min profilbild från googlekontot på porslinsburkarna? Varav den ena burken gav extra krydda av lite smått och gott framför ögonen på människan.

Jag tänkte svara och fråga, om bilderna han eller hon hade sett visade sig vara en urskön donna, en riktig beauty. Om så var fallet, skulle jag behöva göra individen besviken. För det är inte jag. Det var det kanske för ett par, tre decenier sedan.

Visade sig bilderna däremot vara på en medelålders kvinna, kan jag informera om att den damen är upptagen.

Sedan hade jag även  tänkt meddela att om denna någon vore intresserad av detaljer på motorcyklar, kryddburkar eller något annat motiv på en hona eller hane så borde människan ifråga, öva på att använda sig av andra inledningsfraser än “jag vill ha dig”.

Lite mer finess från någon krävs för att jag skall bli intresserad. Om ingen ändring sker så vet i alla fall jag vad jag skall svara:

“Jag vill INTE ha dig”

Möjligt är dock att meddelandet inte alls skulle till mig.

Klimakteriesignaler

Är du också i övergångsåldern, klimakteriet?

Då känner du garanterat igen signalerna. Annars kanske du har sett en arbetskamrat, mamma, syster, fru eller andra kvinnliga släktingar eller vänner bete sig som om de vore överhettade.

Ser du en kvinna som fläktar sig smått hysteriskt, även om det är minusgrader ute. 

Har du lagt märke till att när hon sitter i bilen, vill hon ofta ha sidorutan på glänt för att komma åt lite friska vindar.

Eller om fruntimret är inomhus. Då går hon garanterat och öppnar dörrar och fönster. Som någon, kanske du eller den förut överhettade damen, går och stänger igen efter en stund, eftersom det drar kallt.

Hon kan sitta till bords och äta middag och inom loppet av en timme har hon tagit av sig och tagit på sig koftan hon har/hade på sig när hon kom. Och det ett oräkneligt antal gånger. Hon uttrycker sig titt som tätt att: 
“Är det varmt här inne eller är det bara jag?” 
Och fortsätter vifta med händerna framför sig, gärna med en servett eller något annat styvare... papper. Alternativt tar hon tag i sin blus och låter den fläkta in lite luft mot kroppen. Frustar, pustar, blåser och svettas.

Var lugn, hon är inte febrig och sjuk. Jag vet, för jag känner igen signalerna. Hon har bara kommit in i övergångsåldern. Själv funderar jag fortfarande på hur länge till man skall behöva gå för att komma över den åldern.

Klimakteriekärring

En obeskrivlig hetta omger kroppen en stund som sedan efter ett tag klingar av och försvinner.

Jag har kommit in i klimakteriet. Jag var 36 bast när detta medelålderssyndrom började. Tänk er, inte ens 40 år och redan en klimakteriekärring. Kul ord det där, men det klingar rätt negativt tycker jag.

När jag berättade för några nära och kära vänner var jag hamnat i min utvecklingsfas här i livet, fortfarande och alltid som en kvinna i sina bästa år fick jag höra att det var väl alldeles för tidigt.
Jag kunde bara konstatera att det är alldeles på tok för tidigt. Men i nästa andetag att nu är det bara att gilla läget. Att vara utan månatliga blödningar har jag inga som helst svårigheter med.

Men alla dessa värmevallningar. Dagarna fungerar väl rätt okej, men nätterna. Jag vet inte varför man inte vaknar innan man blir så där varm. Man vaknar när lakan och täcke och till och med kuddarna, fläckvis är blöta.Det är en obehaglig känsla. Omständigt är det också när man måste upp och tvätta av sig innan sängen skall fixas till så det blir behagligt i horisontalt läge igen. Sen ligger man och snurrar runt och somnar lagom tills klockan ringer vid femsnåret för uppstigning till arbetet.

Jag hade verkligen stått ut ett bra tag för att liksom vänta ut den här fasen i livet. Efter en tid fick jag nog och kände mig mer eller mindre tvungen att göra något åt detta tillstånd. I hälsokostbutiken frågade jag om de hade några piller mot mina besvär. Det finns en del preparat att knapra  på om man vill.

Kvinnan i butiken såg ut att vara minst 20 år äldre än mina 36 när jag berättade om mina problem. Tanten hade inte själv känt av några symtom och vi kunde bara konstatera att vi alla är olika. Jag stod och valde bland askarna i hyllan och läste hur preparaten skulle doseras innan jag kollade priset och räknade ut styckpriset per tablett innan jag valde den ask naturpreparat som följde med mig hem. Jag hade tur för klimakteriepillerna verkade hjälpa ganska omgående. Symptomen lindrades. Nackdelen är när man glömmer ta sina piller då kommer vallningarna igång som ett brev på posten.

Behåns betydelse för brösten

Vad bara kvinnor, tjejer och tanter kan veta,

Eller för jämlikhetens skull, transvestiter, dragshowartister samt 
karlar som fått bevittna vissa händelser framför ögonen på dem, kan ha viss förståelse för.

Jag är nästan säker på att alla som använder någon slags bh har varit med om liknande saker som jag. Innan köpet av detta hjälpmedel så står jag i butiken och velar. Det finns så många modeller av dem. Även fast jag tror mig veta vilken storlek jag har så märker jag att en del sorters bysthållare inte alls passar mina tuttar eller ens min kroppsbyggnad. Ibland känns det rätt på en gång när jag står i provrummet och hoppar lite tafatt och vill få ett hum om hur det provade plagget kommer att kännas vid till exempel sportsliga aktiviteter. När jag sedan har köpt med mig en bh hem och börjar använda den i vardagen så märker jag dess brister.

Det kan tex. börja skava från just en söm i den annars så sömfria sportbehån. 

Är man dum nog och köper riktigt billiga behåar så får man faktiskt skylla sig själv. Man får det man betalar för. Jo, jag tackar! De där vadderade i kuporna på en del billiga varianter blir efter tvätt lätt vridna. Inte in mot bröstet utan ut från kroppen. Det ser inte klokt ut om man har en figurnära t-shirt, linne eller blus på sig. Inte är det skönt heller.

Ofta har man tur och hittar fantastiska bra behåar som används, tvättas och bärs i flera år. De slits ut som favoritjeansen som nästan aldrig hamnar i byrålådan eller garderoben efter tvätt.

Jag har behåar som är bra. Men efter ett tag börjar behåbandet glida av axeln. Jag för in handen genom halsringningen på tröjan, fiskar tag i bandet och drar det till rätt position. Men likt förbenat så hasar det ner igen. Så kan jag hålla på några gånger innan jag får nog och går iväg någonstans för att justera axelbandet.

Ett annat dilemma är när bygelbehåarna börjar bli utslitna. Ibland blir det först bara ett litet hål i kanalen där bygeln sitter. Det är där den lilla stålremsan smiter ut och skaver sig in under armhålan eller in mot bröstbenet. Jag brukar försöka peta in den ett par gånger tills jag tröttnar och drar ut det böjda stålet ur kanalen helt. Det har även hänt att jag funnit en stålbåge i tvättmaskinens filter. Behån funkar men det är inte samma styrsel på den längre.

Det kan räcka att man böjer sig fram så förflyttar sig behagen obehagligt. Har man otur kan brösten halka ur kuporna. Då har man med all säkerhet en helt fel storlek eller modell på sin behå. Storleken kan ha varit bra när man köpte den men på grund av graviditet, eller andra viktförändringar så kan det hända att den blir för stor eller för liten. Sen kan tuttarna slinka ut även fast man har rätt storlek. Mest gäller detta när man har bikini. Då överdelarna förflyttar sig när man dyker, hoppar eller leker i vattnet.

Även bra sittande behåar kan kännas obekväma om man råkat hyska dem för hårt. Har man gått så en hel dag så är det otroligt skönt att få komma hem och slänga av sig bh:n och låta brösten sväva fritt under tröjan. Nackdelen är att det kan bli kallt om tuttarna då.

Det fanns en period i vår tids historia när kvinnor tog av sig och brände upp sina behåar. Jag förstår dem som gjorde det om de hade haft sådana bysthållare som man råkar få på sig ibland. Samtidigt begriper jag mig inte på att de skulle vilja ha brösten fria hela tiden. Ibland kan just behån vara det enda lilla stödet man har för stunden. Om det är för att hålla ordning och få lite värme så tycker jag allt att det är bra att de finns.

Har du sett Steinar i Beck?

På fyra dagar såg jag tre stycken. Jag ser dem överallt.

Naturligtvis såg jag den första i Beckfilmerna. 

En rödhårig norrman tillika skådespelare med en talang att fängsla mitt intresse för den karaktär han gestaltar i filmerna om Martin Beck.  

Steinar är en fullvärdig ersättare för Gunvald Larsson, i mitt tycke.

När jag var på Lena Philipssons show såg jag nästa Steinar. 

Där stod han, från publiken sedd som andra personen från vänster och spelade med i bandet vilka lirade bakom Lena. Till utseendet lik Steinar i Beck. Denna gång i annan färg på hår och skägg.

Sen dök han återigen upp.

I tv-reklamen, för någonting jag inte uppfattade om vad han ville promota.

Det är modernt med skägg.

Från vildvuxet till välansad behåring finns runt omkring oss.

Själv lägger jag mest märke till de mansfolk med ansiktsbehåring i olika nyanser,  

a´la Steinar.

Håller ni med om att det finns olika typer av män?

Efter en helg i Stockholm, med show, mat och besök på nattklubb, så märkte jag att det var sig likt i storstadsdjungeln. Troligtvis på danshak och pubar runt om i Sverige också. 

För många år sedan skrev jag en dikt om att det finns olika typer av män att råka ut för när man är ute och roar sig. (Det finns olika typer av kvinnor också.)

Jag tycker fortfarande att nedanstående är aktuellt.

Olika typer av män

Sist jag var ute och roade mig på lokal

mötte och stötte jag på mången trevlig karl.

Det finns så många typer av sorten män.

Hade jag ingen själv skulle det inte vara svårt att finna en.

Det finns flörtiga och väldigt inställsamma

sådana man blev varnad för av sin mamma.

Sen finns det smygande blyga

som nog önskar att de kunde flyga

om inte med armarna så med händerna

smekande på en kvinnas kropp

få henne och sig själv att nå njutningens topp.

Man finner måhända vulgära typer

som vill att man på dem klämmer och nyper.

Vi har målinriktade män som väljer sina offer

som bedjande frågar “Voffer”?

när man dem nekar

till sexuella lekar.

När de inget napp får

de slokörade hemåt går.

April, april - jag kan lura dig vart du vill, eller?

Jag går på vad som helst. Alla dagar om året, nästan.

Vem som helst kan tuta i mig att det står en ko på vägen. Att det finns älgar på trädgården. Att jag har kvistar i håret. Allt som har hänt och som man varit med om eller som är realistiskt nog att kunna hända. Det tror jag på.

När jag var liten och gick i mellanstadiet hade vi en lärare som var fenomenal att luras 1:a april. Ett år lurade han i oss elever och kanske en och annan lärare också, att det var en bov som hade gömt sin tjuvade skatt i skogen invid skolan.

Alla i klassen fick gå ut och leta efter den. En av skolkamraterna fann mycket riktigt en låda under ett träd, som vår lärare hade placerat där innan.

Om jag inte minns fel så skulle skurken ha hetat Essal. Vilket var vår lärares namn baklänges.

Ett och annat aprilskämt gick jag naivt på som barn.

Nu när jag är äldre går jag som sagt på i stort sett vad som helst alla dagar på året.

Förutom 1:a April - Då tror jag inte på någonting. Varken det som jag hör eller läser.

Även fast det är sant.