Midsommar potpurri

Som små grodorna hoppar

människorna kring en stång.

Gapar och stämmer upp

i glad falsk sång.

Smöret och osten och sillen

och potatisen med viktiga dillen,

gräddfil och gräslig lök.

Vi dukar ute, inte i vårt kök.

Jordgubbar med glass

eller tårta i stora lass

Glasen med drickat

vi höjer till skål

Framåt småtimmarna

hör vi de drucknas skrål.

Somliga festar i alla vrår

andra är mol alena

Midsommarkvällen är ljum i år,

många är till sängarna sena.

Hejdå, sexliv

Jonas Gardell twittrade för ett tag sedan (22 april-2016), att han hade skaffat sig en elcykel tillsammans med cykelhjälm och överdragsbyxor. Han avslutade med, Hej då sexliv! Men jag är glad!

Jag svarade på hans tweet (22 april-2016) och skrev, “Du kan vara lugn Jonas. Jag cyklar, utan el  förvisso. Men med överdragsbyxor vid behov. Har fortfarande sex.”

Men jag funderade på om han syftat på cykelhjälmen.

Jag kunde inte hjälpa det, men jag hade så god lust att få veta om han hade missuppfattat vilket huvud hjälmen skulle placeras på.

Och i sådana fall skulle jag förstå varför han twittrat hejdå till sitt sexliv.

En cykelhjälm på ett huvud, vilket som helst, går ju att knäppa loss.

Men vill du, som kära Jonas Gardell, ha säker sex, så glöm för sjutton gubbar inte cykelhjälmen.

Vi ska bada nakna på Sergels Torg

Nu badade vi inte nakna på Sergels Torg.

Det var bara en av låtarna som dunkades ut mot dansgolvet, inne på stadshotellet innan jag gick ut. 
På ett annat torg, i en annan stad. Mitt i natten i ett regn.

Regnet kom förvisso inte förrän mot slutet av den sista konserten. Alla dansade inte heller. Och definitivt inte nakna. Möjligtvis höll de flesta takten inom sig. Ibland så pass att det visade sig i handklapp och på stampet i fötterna, på en del.

Men jag dansade. Inte vilt och galet, utan så där lite lagom svenskt. Då kroppen inte riktigt vill stå still, när man hör bra låtar, på ett torg, i en stad, som anordnar fest.

Det var stadsfest i Vetlanda stad. Ett väldigt lyckat arrangemang med idel bra artister.

Tack, Vetlandafestens fixare och sponsorer.

För de som undrar. Jag har vadat i fontänen medans andra badade nakna på Sergels Torg.

Hur länge är man en glad amatör?

Själv har jag varit en glad amatör i flera herrans decennier.

Jag kallar mig inte en glad amatör, när jag är i skogen och plockar bär eller svamp. Då är jag bara glad och förnöjsam. Det beror på att jag vet vad jag kan förvänta mig, när jag plockar samma sorters bär och svamp som jag brukar göra.

Jag kallar mig heller inte för en glad amatör när jag utför återkommande uppgifter i trädgården, som att klippa träd eller rensa ogräs. Det går på rutin.

Men, när jag botaniserar bland fröpåsar, sår och planterar vissa växter, som jag ännu inte har en aning om hur det kommer att bli i slutändan. Då blir jag en glad amatör. När jag känner en förhoppning om, att det man sår och planterar, skall förväntas ge ett önskat resultat.

Om resultatet inte blir som förväntat. För det händer faktiskt när man är en glad amatör. Inte blir jag en ledsen amatör då. Möjligtvis en lite besviken amatör. Men som glad amatör vet jag att det kommer fler tillfällen att prova på något nytt. De må vara frösådd, betonggjutning, olika byggprojekt eller andra hobbyer man tar sig för.

När något man gör, blir som förväntat eller till och med ännu bättre. Då är det lätt att vara en glad amatör. Hela livet igenom. Hur länge det månne bli?

Som man sår får man skörda

Jag brukar så frön om vårarna. Det är förvisso inget unikt i sig eftersom vi är många som botaniserar bland fröpåsarna som finns på marknaden. Efter att ha kommit hem från en veckas semester, 2001, blev jag glatt överraskad, men samtidigt lite förvirrad. Det blommade bland borstnejlikorna.

Nu är jag en glad amatör som läser på fröpåsar innan jag sår. På borstnejlikepåsen stod det att de skall blomma året efter sådd. Något annat hade jag inte väntat mig, utan jag hade rustat mig med tålamod. Mina tvååriga perenna växter som endast grott, växt och frodats i cirka två månader stod i full blom. Vackert var det men hur blir det nästa år, var min tanke. Blir de ännu vackrare eller dör de i förtid, redan till höstens första frost eller vinterns andra köldknäpp?

Det finns många olika frön att sätta. Jag är utav den sort att jag hellre sätter några få frön än många av två orsaker. Det första är att jag slipper gallra bort en del plantor. För det andra, som delvis hänger ihop med det första, är att jag har svårt att förkasta de små grödorna som gör att de starkaste plantorna skall växa sig ännu starkare. Jag har släktingar som är likadana har det visat sig. Vi planterar helt enkelt om så gott som alla grödor. Hellre det än att utföra massa aborter ur krukor och land.

Det är kul att skörda och använda egna råvaror i matlagningen. När min yngsta dotter var två- och ett halvt år, tyckte hon bäst om att skörda. En dag stod hon ute i kökslandet och drog upp flera knippen lök, innan jag fick syn på henne.Det gick inte att vara arg på henne, för hon gjorde ju bara som sin mor hade gjort kvällen innan. Som man sår får man skörda.

Med fotsvett och längtan till semestern

Det är den här tiden på året, som så många längtar efter. Solen och värmen som är så underbart skön, när man är ledig. Det är den här tiden, med ett flertal veckor kvar till semestern, som det finns mest att göra.

På jobbet, inne i fabriken, lackar svettpärlorna fram som en vårflod. Arbetskläderna klibbar fast mot kroppen. Fötterna sväller inne i stålhättaskorna. Ett par strumpor fuktas av fotsvett. Arbetsförmågan avtar med hettan och jag blir trött och slö. De få fläktar som finns, är åtråvärda och flyttas runt, mellan arbetstagarna och operationerna.

Arbetsklimatet inne på kontoret är mestadels ganska svalt. Där finns det markiser för fönstren och air condition som svalkar i rummen.

I verkstaden står luften still. Utanför blåser sommarvind. Det är då jag längtar som mest,
till semestern.

Sen när semestern väl börjar, får man vara glad över att det inte regnar alla dagar i veckorna, som man fått ledigt. Ska jag resa i väg, ser jag till att packa med regnkläder och stövlar eller paraply. Allt för att lura regnet. Eller för att åtminstone vara beredd på och utrustad för nederbörd.

Om det regnar eller är soligt på min semester, spelar ingen roll. Huvudsaken är att jag får vara ledig, från fotsvett i ett par stålhättaskor.

Envisare än ett flygfä

Varmt och svårt att sova.

Fönstret är öppet för att släppa in lite kyligare luft.

Klart att flugan, myggan eller något annat flygfä kommer in och stör friden med sitt surrande.

Där ligger jag i sängen snurrande.

Tänder lampan och insekten är väck.

Under täcket är jag nästintill näck.

Släcker, snurrar, hör hur det surrar, tänder.

Blir frustrerad. Vad är det som händer?

Flugfan/mygghelvetet är återigen väck.

En gång envisare än flygfät måste jag va.

Först då kan jag få sova till ljusan da´.