Jag brukar så frön om vårarna. Det är förvisso inget unikt i sig eftersom vi är många som botaniserar bland fröpåsarna som finns på marknaden. Efter att ha kommit hem från en veckas semester, 2001, blev jag glatt överraskad, men samtidigt lite förvirrad. Det blommade bland borstnejlikorna.
Nu är jag en glad amatör som läser på fröpåsar innan jag sår. På borstnejlikepåsen stod det att de skall blomma året efter sådd. Något annat hade jag inte väntat mig, utan jag hade rustat mig med tålamod. Mina tvååriga perenna växter som endast grott, växt och frodats i cirka två månader stod i full blom. Vackert var det men hur blir det nästa år, var min tanke. Blir de ännu vackrare eller dör de i förtid, redan till höstens första frost eller vinterns andra köldknäpp?
Det finns många olika frön att sätta. Jag är utav den sort att jag hellre sätter några få frön än många av två orsaker. Det första är att jag slipper gallra bort en del plantor. För det andra, som delvis hänger ihop med det första, är att jag har svårt att förkasta de små grödorna som gör att de starkaste plantorna skall växa sig ännu starkare. Jag har släktingar som är likadana har det visat sig. Vi planterar helt enkelt om så gott som alla grödor. Hellre det än att utföra massa aborter ur krukor och land.
Det är kul att skörda och använda egna råvaror i matlagningen. När min yngsta dotter var två- och ett halvt år, tyckte hon bäst om att skörda. En dag stod hon ute i kökslandet och drog upp flera knippen lök, innan jag fick syn på henne.Det gick inte att vara arg på henne, för hon gjorde ju bara som sin mor hade gjort kvällen innan. Som man sår får man skörda.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar