April, april - jag kan lura dig vart du vill, eller?

Jag går på vad som helst. Alla dagar om året, nästan.

Vem som helst kan tuta i mig att det står en ko på vägen. Att det finns älgar på trädgården. Att jag har kvistar i håret. Allt som har hänt och som man varit med om eller som är realistiskt nog att kunna hända. Det tror jag på.

När jag var liten och gick i mellanstadiet hade vi en lärare som var fenomenal att luras 1:a april. Ett år lurade han i oss elever och kanske en och annan lärare också, att det var en bov som hade gömt sin tjuvade skatt i skogen invid skolan.

Alla i klassen fick gå ut och leta efter den. En av skolkamraterna fann mycket riktigt en låda under ett träd, som vår lärare hade placerat där innan.

Om jag inte minns fel så skulle skurken ha hetat Essal. Vilket var vår lärares namn baklänges.

Ett och annat aprilskämt gick jag naivt på som barn.

Nu när jag är äldre går jag som sagt på i stort sett vad som helst alla dagar på året.

Förutom 1:a April - Då tror jag inte på någonting. Varken det som jag hör eller läser.

Även fast det är sant.