Boksläpp

Boksläppet hölls bland mina inspiratörer, tillika mina fans. 

Tack för att ni finns!

Njuta lite så börjar arbetet med tredje boken snart.

Äntligen, är den här!

Nu i veckan kom den. Husmorskomik, Satan flyttar in, min andra bok. 

                     Samma euforiska känsla som att vara debutant var det inte.
                     Men lite stolt bör jag ju vara.

Satan flyttar in. Idag, 9 November, stod det i min kalender att jag skulle ha boksläpp på min andra bok "Husmorskomik, Satan flyttar in". Tyvärr, strulade det lite. Tryckeriet skickade min gula första bok "Husmorskomik, Klimakteriekärringens kåserier" som provtrycksexemplar igen. Isbn numrena är väldigt lika. Sen strulade servrarna på tryckeriet. Men inte nedslås jag av det när jag får så fint kundbemötande. Ett nytt provex har skeppats över och är på väg till mig. Mitt alternativ till boksläppsdatum, 18 Oktober på internationella klimakteriedagen hade varit rätt spexigt. Men får skjuta på boksläppet ytterligare.

Jag hoppas innerligen att jag får ut den innan julhandeln så mina fans och nya presumtiva läsare får sig ett gott skratt.

Kram på er och trevlig helg! 😃

Nu är filerna till den nya boken klara!

En vacker höstdag gick jag ut och njöt av att ett stort arbete är över. Redigering och sättning avslutad, filerna är inskickade till tryckeriet. Nu är det bara att vänta på att få ett nytryckt exemplar i min hand.

"Husmorskomik, Satan flyttar in" 

Klimakteriekäringen har svårt att sova och tycker att en hondjävuls liv om natten är helt uppåt väggarna. Hon går igång på när omtanken i teorin utförs i en praktisk handling. Försedd med ett hårrufs i sämsta Stig Helmer lock alike stil har hon en hatkärlek till Per och irriterar sig på expediter som vill att hon ska ta en mindre storlek på byxorna samt har funderingar på vad det är för en man som ligger i byrålådan. 

Boken är en fristående fortsättning av "Husmorskomik, Klimakteriekärringens kåserier".

Camping, aldrig mer del 2

Så har det skett igen. Jag har campat med min familj på en campingplats. Denna gången satte vi upp vårt fyrmannatält där andra hade satt upp sina tält. Det vill säga på ett av de utsatta tältplatsområden som vi fått inringade på en karta över campingplatsen. Vår ovana trogen som campingbesökare körde vi först runt och vägde för och emot med de platser som fanns att välja mellan. Jag blev nöjd med vårt slutgiltiga val av plats. Sedemera även något lite skadeglad över att vi hann före ett ungt cykelsemestrande par som tycktes ha sett ut samma plats. De sågs senare en bit längre bort invid restaurangen.

På kvällen när vi gick runt på området och inspekterade kände vi oss lite småsugna. I restaurangen tillika kafeterian så var baguetterna slut. Pizza hade vi redan ätit tidigare på dagen och a´la carte, för dyrt  för att stilla småsuget av något i magen. Efter ytterligare några steg råkade vi på ett gatukök. Jag blev med ens sugen på en  så enkel sak som korv med mos. De andra bestämde sig för vad de ville stoppa i sig och kvinnan i mojjen började steka och grilla vår beställning.

Medan vi satt och åt kom en liten flicka i femårsåldern. Hon ställde sig vid luckan till korvmojjen och frågade tanten. “Kan du växla den här femtioöringen till elva kronor?” “Nej, det kan jag inte och det där är ingen svensk peng.” sa tanten i luckan. Flickan gick men kom tillbaka efter en stund med ett foliepaket i handen. Nu gick hon in i butiken och berättade för tjejen i kassan att nu hade hon elva kronor. Flickan kom senare ut från butiken med handen i en påse chips. Hon måste också ha varit sugen på någonting,

Vänner av ordning vill att det skall vara tyst klockan 22 på en camping. Själva ville vi somna tidigt för att orka stiga upp och packa ihop tältet så att vi skulle hinna med den tidiga färjan ut i Europa. Jag och mannen gick själva och lade oss strax efter klockan 21 för att vi i vår enfald trodde att barnen lättare skulle somna om vi också låg likt knubbsälar i våra sovsäckar. De bara fnittrade, vred och vände på sig i tre kvart. Sedan fick deras mor nog och hotade med att aldrig åka iväg på tältsemester om de inte var tysta.

Strax därpå var det tyst. I samma stund funderade jag på om det hade blivit tyst om hotet hade kommit lite tidigare. Men ett tag innan så lät det ju som om de hade trevligt tillsammans samtidigt som även jag stundtals hade svårt att hålla mig ifrån skratt. Som tystnaden var verkade det som om barnen trots allt vill på fler campingsemestrar i tält.

Hm, vi får väl se.

Camping, aldrig mer

Min familj har varit på tältsemester. Veckan innan midsommar åkte vi till Dalarna. På vägen dit stannade vi och nyttjade den svenska allemansrätten. Tältade i  en skog vid en sjö. Gjorde upp en lägereld. Satt på liggunderlag och smaskade i oss grillad kyckling samt slogs med myggen om vår rätt att slippa bli bitna av de surrande små kvällsvampyrerna. Både vuxna och barn somnade sent i sommarnatten. Det både låter och var harmoniskt och trevligt på alla sätt och vis om man bortser myggattacker.

Följande nätter tillbringade vi i Leksand på en camping. Aldrig mer en camping, säger jag bara. Så här i efterhand kan man le åt eländet men att befinna sig mitt i, det är ingen hit.

Vi ställde upp tältet invid ett annat tält men sen var det bara husvagnar och husbilar.

Camping är ett utmärkt lågprisalternativ för övernattning det måste jag erkänna. Om man nu vill tränga in sig två vuxna och tre barn i ett litet billigt fyrmannatält som det med all säkerhet regnar in i. Vi blev varse om det efter ett par timmars ihållande regnande. Klockan sex följande morgon började det dunsa ner vattendroppar på sovsäckar och ansiktena på oss. Jodå, lågtrycket höll i sig så det blev att tillbringa närmast följande natt i bilen.

Vad gör man på en camping?

Förutom att spela minigolf om det finns banor, sola och bada om vädret tillåter det eller springa till och från toalett,dusch och vattenpåfyllningskranen. Barnen hade i och för sig jättekul på lekplatsen men för en kvinna eller man som finner ro där det är tyst och lugnt så avråder jag från att välja en camping.

Att få barnen tysta vid 22-tiden då det på en camping bör vara någorlunda lugn kan visa sig vara svårare än man tror. Speciellt om man har en 2,5 årig dotter som inte vill krypa ner i en trång sovsäck utan vill ut ur tältet. En mors tålamod tryter och det är sannerligen påfrestande för psyket att hålla sig lugn och leka koja tills barnet till slut somnar av utmattning och “killa ryggen” kombinerat med vaggvisor av alla de slag.

Har man ett småtaskigt morgonhumör innan man har fått i sig frukost så känns det inte bra att i tidiga morgontimman springa ut i daggvått gräs för att hinna med ett nödigt barn på toaletten som naturligtvis ligger en bra bit bort från tältet räknat. Det är även minst sagt uppstressande när man nyvaken, utan frukost möter sin morgonpigga husvagnsgranne som med sitt hurtfriska: “Hej, var kommer ni ifrån - hur länge har ni varit här - och vad ska ni göra här då - frågor. Det är då man önskade att man befann sig i skogen igen. Även fast jag inte känner mig eller ens har en vilja att vara trevlig svarar jag artigt på frågorna han ställer.

Anammar man att tälta i skog och mark kan man be barnen uträtta sina behov bakom en buske en bit ifrån tältet. I bästa fall kan man få ligga kvar i sovsäcken och morna sig lite innan man ålar sig ur.

En undran bara, vilken kategori människor trivs på en campingplatser? Jag beundrar de som kan koppla av och ha det trevligt där. Nej, semester på camping i tält bland en mängd andra för mig okända människor tätt inpå är ingenting för mig.

Ett nyår som hamster

Hur man än brukar göra med firandet så finns det nyår som känns mer speciella än andra. För egen del är det bland annat årsskiftet 1991/1992. Då ett kompisgäng var på nyårskryssning,

till Helsingfors. Det var den gången jag blev med fästman. Vi firade nyåret med skål och skrål
på finskt vatten. Lärde oss att gott nytt år skulle uttalas [Hyvvä årta vårta].

En timme senare gick vi med skumpa i glasen, så högt vi kunde ut på fartygets däck. Med vinden i håret. trädde vi ringarna på fingrarna och kysstes i fyrverkerier.

Ett annat år var när vi bojkottade jul- och nyårsfirandet i Sverige och flydde till Kanarieöarna

med familjen. Dyrt! Ja, men vilka upplevelser. Nu ska jag inte gå in på jeep- och kamelsafarin
utan koncentrera mig på just vårt nyårsfirande. På hotellet tillika restaurangens alla bord låg det
dekorationer så som hattar och masker i olika färger som vi tog på oss. Dessutom låg det tutor
och confetti utspridda.

Nyårskvällen var ljum och som den barnsliga förälder jag är, fick jag min kära familj att tycka att
vi skulle få fart på stället. På mitt givna kommando, ett, satte vi tutorna till läpparna. Två, drog
vi in luft i lungorna och tre, så blåste vi ut luften genom den ihoprullade lilla papperstutan så att
den stod rakt ut från våra munnar och gav ifrån sig ett skriande läte. Behöver jag säga att det
blev startskottet för de övriga gästerna i restaurangen att följa efter och skapa mer oljud.
Öronbedövande tjutande, fick de flesta att hålla för de trattarna på huvudet vi lyssnar med.

Inför tolvslaget fick vi vindruvor. Meningen var att vi inför varje klang i klockslaget skulle stoppa
in en vindruva och önska oss något. Jag tror inte att någon av oss i familjen hann önska något.
Vi hade fullt sjå att proppa in druvorna i munnen. De vi inte hann tugga i oss, trillade ut när vi
gapade efter flera. Om vi inte tvingade in dem med tungan i kinderna. Där hopade sig druvorna
så vi såg ut som gigantiska hamstrar i käften.