lördag 25 februari 2017

Ursäkta mig men...

Jag producerar annat än, egentligen ganska obetydliga, vardagsbetraktelser i bloggform. Jag är maskinoperatör också.

Det känns som om jag har några av mina fans på min arbetsplats. De sitter på rasterna vid ett litet runt bord med plats för fem. Men av en härlig anledning så får åtta stycken kollegor plats, om vi vidgar cirkeln något. Jag gillar runda bord. De är så inkluderande.

Mellan matintagen kacklar vi. Det handlar om vardagliga ting. Vad bordsgrannarna har i sina matlådor. En tupp i hönsgården promotar varor från ett varuhus. Tuppen gal om dessa produkter från denna lågprisaffär, som kallar sig "Sveriges fyndigaste", att jag tror han får provision på allt de säljer. Vilket tuppen förnekar. Sen fyller en höna i, att där brukar det handlas toalettpapper av ett visst märke, som räcker längre än andra rullar.

Ungefär där är skitsnacket igång. En annan höna undrar till exempel varför det heter bakplåtspapper. Vilken eller vilket bak ska det användas till? Ändalyktan på bilen eller mellan skinkorna på rumpestumpen?

Apropå papper! När farsan skulle handla dasspapper köpte han ofta en hel bal med, vad han kallade det, skinkputs.

Efter energipåfyllningen är det dags att skingra sig ut i fabriken igen. Till monteringsrum, tvättar, kapar, pressar, bock-, borr-, fräs- och ändformsmaskiner. Där står vi vid våra operationer tills nästa rast. Då vi likt djur på savannen dras till vattenhålet för att släcka törst.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar