Fuskstuvade makaroner och bröllop i smyg

Det kan vara jättekul på bröllopsfester

men jag har aldrig drömt om att anordna något själv.

Jag anser att kärleken fungerar alldeles utmärkt även utan giftermål.

Likväl gifte vi oss. Mest var det för det juridiska.

Mannen tycker det är trevligt att ha en fru.

Själv tycker jag det är praktiskt att säga “min man” än vad jag innan sa,

fästman, kille, sambo, förste älskaren eller fadern till mina barn.

Till vardags hemmavid tilltalar jag honom ändå älskling eller vid hans namn.

De allra flesta släktingarna och vänner blev besvikna över att de inte fick gå på bröllop. Även fast de så småningom fick reda på vad vi gjort så var det tyst på gratulationsfronten. Några tyckte allt att vi skulle ha sagt något.

Påståenden innan vigseln var: “Nu är det väl eran tur?” utbyttes i frågan

“Varför gifte ni er för?”

Ja, varför gifter sig folk egentligen?

Vad är det som driver människor till dessa ceremonier?

Några vill ha små bröllop andra stora. En del i kyrkan och somliga någon annanstans. Själv hade jag nöjt mig med att skriva på något papper om det hade gått. Nu blev det stadshuset. Det tog lika lång tid som att koka och fuskstuva makaroner. Det var ungefär lika smidigt också. Vi sa bara ja och självklart. Lyssnade på några vackra visor och dikter. Fick sedermera vigselbeviset i handen. Märkvärdigare än så var det inte. Förvisso hade vi finkläderna på och jag hade en bukett med blommor, vilka plockades i trädgården en kvart innan.

Sen har vi de beryktade möhipporna och svensexorna.

Ibland går det lugnt till.  Andra gånger spökas offret ut och

fylls med alkohol så hela eller halva nästkommande dag går förlorad.

Från början var det mycket därför vi ville hålla det lite hemligt och inte säga något.

Sen blev det som en sport eller larvig lek att se hur lång tid det tog för folk att

få reda på att vi vigt oss.

Ingen av oss båda är så mycket för att bli varken utspökade

eller fyllda med alkohol när vi själva inte vill och är med på det.

Ibland är humöret på topp och somliga dagar inte.

Likadant är det med fester.

Ibland är personer som är bjudna himla uppåt och sen finns det gånger då en stor del av folket inte riktigt kommer igång.

Tänk om det sistnämnda skulle inträffa om man som många vill

ha ett av livets största händelse, ett giftermål med stor fest efteråt.

Men så är det väl någon som tycker att man är pessimist och säger;

"Tänk om det blir ett hejdundrande party".

Att vara festens huvudperson är inte riktigt min melodi.

Däremot är jag gärna med på ett hörn och har förbaskat roligt

om man nu blir bjuden på kalas av olika slag.

Men det är nog inte så troligt att man blir nu i Coronatider.