fredag 17 november 2017

Bussanslutning

Hej och välkomna! Ragnar heter jag och jag är en väldigt snäll människa.
Det brukar stämma om man säger så. Men ibland är jag ett nöt.

En gång var det en allerichock på en av bussarna. Det blev ju akuten och så. Tror att det var en busschafför som var dum då, ett riktigt nöt. Efter det så finns det restriktioner kring nötter på bussarna nu. Vi får inte äta nötter. Det är synd, för det är ju det godaste som finns, av det man kan ha som tilltugg till en öl.

Apropå alkohols intagande på bussresan. Det är samma restriktioner här som på båten. Men här på bussen är det jag som kör och jag tittar rakt fram på vägen, för det tycker jag känns säkrast.

Vi har toalett ombord.
Dit går ni, lämpligast ensamma, det blir så trångt annars.
När ni gjort något så finns det en knapp som spolar bort allt ni gjort. Och har ni inte gjort något så gör det ingenting och då behöver ni inte trycka på knappen.

Vi har WiFi, lösenordet är: Agneta, Margaretha och Klara och en massa nummer… Märkte ni att jag bara sa kvinnonamn? Jag tycker att det ska vara jämnställt. Men egentligen vill jag helst bestämma själv. Men det vet man ju att det är kvinnorna som bestämmer. Men ibland bestämmer man sig för att göra det hon säger, för att få slut på tjatet. För annars kan hon bli arg. Det är märkligt vad arger hon kan bli. Så det vet vi, alla karlar att det är hon som bestämmer hemma.


Apropå den här "Me too" kampanjen, jag vill inte på något sätt förminska det som skett och fortfarande sker. Det är förfärligt. Men jag har startat en ny rörelse. Jag kallar den "You too". Är ni med på den? För det vore väldigt trevligt om någon ville röra på en någongång.

Jag får önska er en trevlig resa nu, och sätt er jämte någon ni inte känner. För efter ett tag så märker ni kanske att ni är släkt. Och det kan ju resultera i att man kan få ärva något vid ett senare tillfälle. Och sen ska ni vara så goda att ta kaffe och en och annan kaka kan vara lämpligt. Tio kronor kostar det, lika mycket som en flaska vatten om ni blir törstiga. Det är till dem som inte har något dricka med sig. Eller till er som redan har druckit ur det medhavda och vill ha mer.

Är det något ni undrar över så får ni fråga. Nu ska jag koncentrera mig på att köra den här sträckan och plocka upp dem som ska med på näskommande hållplats.. Där stannar vi och de som vill tar en bensträckare för att sedan åka vidare med anslutningsbussen så ni kan få åka på er kryssning.

fredag 20 oktober 2017

Internationell klimakteriedag

Visste ni att det finns en internationell klimakteriedag?
Jovisst, 18 oktober infaller den.

Jag tycker det är jättebra att man uppmärksammar kvinnor och män i positiv bemärkelse. Men måste vi ha olika dagar för det? Vi har mors dag och för all del fars dag. Men fruntimmerna har redan en hel vecka, så när som på en man vid namn Fredrik. Och nu en internationell klimakteriedag också!

Det är fantastiskt att någon eller några får en tanke om att hylla de kvinnor som har mindre östrogen. Vilket bland annat kan resultera i sömnproblem och värmevallningar utöver humörsvängningar.

Tycker vi verkligen att ilskna klimakteriekärringar ska ha en egen dag? Hur firar man då? Köper en ask klimakteriepiller eller ger tanten en klimakteriefläkt. Vill man jävlas lite så är det ett ypperligt tillfälle att reta upp någon östrogensvag tant. Köp en kaktus och en påse jungfrubröst eller hitta på något annat bus.

Apropå humörsvängningar förresten, så bad jag min man att “Älska mig mest när jag förtjänar det minst för det är då jag behöver det som bäst”. “Det är ju då det är som svårast”, fick jag till svar. Men jag är glad att han faktiskt försöker.

fredag 29 september 2017

Debu Tant

När jag fick hem min sändning böcker
så frågade budkillen vad det var som fanns i paketen.
Han hade nämligen varit och levererat liknande tunga lådor
hos Bielke von Sydow dagen innan.

När jag berättade att det var böcker så undrade han om det var någonting i vattnet här i Vetlanda som gjorde att man producerade så mycket böcker.
Det tvivlar jag på, sa jag.

Är du typ en kändis i Vetlanda då? frågade han.
Nej det kan jag inte påstå, sa jag. Jag har inte gett ut något än. Men det är bokmässa lördagen den 9 september på Vetlanda stadshotell.
Då har jag boksläpp.
Då blir jag en debutant.

Du kommer att bli en kändis. Lycka till! sa han innan han gick till budbilen för att leverera… Ja, vad vet jag, mer böcker till utställare på någon bokmässa kanske.
Jag log nog lite fånigt mot honom och tackade för lyckönskningen.

Funderade på ordet kändis.
Jag vill inte bli en kändis.
Förutom till de som känner mig.
Tänkte: Vad har jag gett mig in på?

Jag har nu varit en debutant i 20 dagar och släpper iväg mina böcker till kända och okända.

Vet ni varför det heter debutant?
En debutant (från franskans débutante, "kvinnlig nybörjare") är en flicka eller ung kvinna från en aristokratisköverklassfamilj, som anses ha nått mogen ålder, och inträder i societeten. Ursprungligen handlade det om att få rätt att gifta sig. Wikkipedia

Fast själv ser jag mig som en Debu Tant.

På indonesiska betyder Debu “dust” eller som vi på svenska säger damm,smuts. Så den här tanten kommer inte ha sin litterära ådra i några som helst finkulturella sammanhang. Det blir inga nobla priser för en kåseribok.
Jag måste vara helt galen som ens vågar ge ut en sådan här bok i den här utdöende genren.Tanken med att dela med mig av mina anekdoter, både äldre och nyskrivna,är för att få någon att le en smula igenkännande, åt något. Kanske till och med att göra någon glad.

Är inte det lite nobelt ändå?

tisdag 4 juli 2017

Boken är klar för tryck
















 Inlagan och omslaget till boken "Husmorskomik, klimakteriekärringens kåserier", ligger i varsinna PDF-filer och väntar på mig att skickas till tryckeriet. Boksläppet sker på Vetlanda stadshotell 9 september 2017. 


Klimakteriekärringen blir då officiellt en debuTANT som egenutgivare. Om jag ska få några böcker sålda i denna utdöende genre måste jag se till att marknadsföra mig. Några förhandsbeställningar har jag redan, av närmast glädjande. Gillar ni inläggen på bloggen så känner ni igen berättarstilen. Många av inläggen härifrån är samlade, men en hel del texter har jag valt att publicera i boken först. Mer information kommer inom kort.

Vänligen/Katarina Schlawe Holmberg,
                Egenutgivare, Katsch förlag



söndag 19 mars 2017

Kung över ängarna

Jag är kung över ängarna,  
sjöng en grupp som kallar sig Drängarna.
Tanter på drift utanför sängarna.
Det köps drinkar och shots för pengarna.

Uggla sjunger han är kung i baren.
Servitrisen skuttar runt som den värsta haren.
Ungdomar hoppar runt i trans
i något som kallas för dans.

En man tycker det är synd att tanten är gift
när han trodde hon var singel och ute på vift.
En ringmärkt käring med vett och sans
ger ingen karl en endaste chans.
Förutom till det som kallas för dans.

När Stadshotellet stänger för natten.
Tanten går hem, släpper in katten.
Plockar undan förfestens attiraljer, dricker vatten.
Lägger sig i sängen
drömmer om ängen.

Vaknar morgonen därpå sjungandes på,
Jag är kung över ängarna
med gruppen som kallar sig Drängarna.
Väckte gubben med ett godmorgon och ett förlåt.
Tänkte, attans vilken jäkla låt!

lördag 25 februari 2017

Ursäkta mig men...

Jag producerar annat än, egentligen ganska obetydliga, vardagsbetraktelser i bloggform. Jag är maskinoperatör också.

Det känns som om jag har några av mina fans på min arbetsplats. De sitter på rasterna vid ett litet runt bord med plats för fem. Men av en härlig anledning så får åtta stycken kollegor plats, om vi vidgar cirkeln något. Jag gillar runda bord. De är så inkluderande.

Mellan matintagen kacklar vi. Det handlar om vardagliga ting. Vad bordsgrannarna har i sina matlådor. En tupp i hönsgården promotar varor från ett varuhus. Tuppen gal om dessa produkter från denna lågprisaffär, som kallar sig "Sveriges fyndigaste", att jag tror han får provision på allt de säljer. Vilket tuppen förnekar. Sen fyller en höna i, att där brukar det handlas toalettpapper av ett visst märke, som räcker längre än andra rullar.

Ungefär där är skitsnacket igång. En annan höna undrar till exempel varför det heter bakplåtspapper. Vilken eller vilket bak ska det användas till? Ändalyktan på bilen eller mellan skinkorna på rumpestumpen?

Apropå papper! När farsan skulle handla dasspapper köpte han ofta en hel bal med, vad han kallade det, skinkputs.

Efter energipåfyllningen är det dags att skingra sig ut i fabriken igen. Till monteringsrum, tvättar, kapar, pressar, bock-, borr-, fräs- och ändformsmaskiner. Där står vi vid våra operationer tills nästa rast. Då vi likt djur på savannen dras till vattenhålet för att släcka törst.

fredag 10 februari 2017

Det går utför

Jag älskar att swischa ner i en nypistad nära på folktom backe då jag kan låta skidorna glida i svängarna med trycket på dalskidan. Det är fantastskt! Om solen skiner blir det bara än mer underbart.


Vartefter dagen går och antalet åk blir fler så ruggas manchestern upp. Ränderna slits ut och hamnar i strängar av snövallar i backarna. Om inte utförsåkarna hinner få ordning på balansen, kan kroppar falla till marken. De ser ut som aporna på Skansen med yviga armar och ben när skidorna kommer i sken.


Jag uttrycker ett; Åh! och tänker stackare, till alla som trillar i liften. Och jag får nära på sympationt när andra kraschar i pisten. Samt har vissa funderingar kring de räddhågsna som sitter i kanten högt upp i backen. De som fortfarande sitter kvar efter det att jag själv har åkt upp och ner igen både två och tre och fyra gånger. Har de gjort sig illa eller törs de inte fara ner för ett stup när det är vinter? Jag är tacksam att andra hjälper mig om det händer något, samtidigt är jag glad över att kunna hjälpa andra med att räcka en stav, en vante eller fånga upp en skida på glid.

Jag hänförs över de åkare som kommer i hög fart och har en stil av elegans kring att hålla ihop kropp och utrustning. Och får hjärtat i halsgropen av de som vågar sig på olika trick i fun parken. Samtidigt irriteras jag över ungar som nonchalant sitter, som en finne i röven och vilar mitt i backen där folk vill ha utrymme att åka ned.


Tar jag pause i skidåkandet och grillar min lunch. Får jag rök i ögonen och en halvbränd sotig korv. Givetvis är det alltid någon långsmal liten rackare som hamnar i glöden. Grillgaller skall lyftas, en rulle kött skall plockas upp.

Det är gråtande barn som fryser om fingrar och tår. Morsor och farsor som med dem till värmestugan går. Det är varm choklad, kaffe eller festis. Det är härligt att åka skidor med familjen eller en bästis. Rosiga kinder som stramar på kvällen. På after ski, sen sitter jag i soffan på fällen.