Vikarier behövs

Att vara vikarie är inte alltid lätt.

En period på förskola nästa i ett klassrum.
Byten kan komma tätt.

Man hoppar in vid sjukdom och dylika ting.

Stackars ungar, de fattar ingenting.

Från blöjbyten, påklädning, stoj, mat och vila.

Till undervisning, man får mellan lektionerna ila.

Man är fröken för stora barn och fröken för små.

Man byter arbetsuppgifter från dag ett till dag två.

Jag vet inte vad jag tycker är sämst.

De korta stunderna då jag knappt hinner prata
med de jag skall arbeta med. Det är hemskt!

Eller de perioder då jag hinner skapa kontakter och få känslomässiga relationer med alla berörda parter. Barn på förskolor, elever, föräldrar och arbetskamrater.

När jag börjar tycka om alla och jag trivs bra.
Då skall jag sluta ganska tvärt en dag.

Många tårar har fällts från olika kinder.
Många klumpar av sorg i magen känns som hinder.

Vikarier behövs!
Vi finns till för ett par timmar en dag,
till en heltid med övertid, på upp till ett halvår.
Det vill säga ett tag.

Sedan byts vi ut igen.
av ordinarie personal som innan var.

Eller blir bortrationaliserade
av de som högre utbildningar har.

Hur länge skall jag orka?
Hur länge står jag ut?

Jag orkar snart inte längre
med dessa avskeds slut.

Varje ny dag, är en dag full av nya möjligheter.

Jag fortsätter ett tag till, undrar just vad nästa ställe heter.

Jag slutade att arbeta innom barnomsorgen och i skolans värld 2004. Min äldsta dotter, har nu börjat leva det liv jag levde, innan jag bytte yrkesinriktning. Hon är en av dem som kan få förtur vid kommande läraranställningar, Jag vill tillägna detta inlägg till alla er som jobbar som vikarier, ni behövs.