Kung över ängarna

Jag är kung över ängarna,  

sjöng en grupp som kallar sig Drängarna.

Tanter på drift utanför sängarna.

Det köps drinkar och shots för pengarna.

Uggla sjunger han är kung i baren.

Servitrisen skuttar runt som den värsta haren.

Ungdomar hoppar runt i trans

i något som kallas för dans.

En man tycker det är synd att tanten är gift

när han trodde hon var singel och ute på vift.

En ringmärkt käring med vett och sans

ger ingen karl en endaste chans.

Förutom till det som kallas för dans.

När Stadshotellet stänger för natten.

Tanten går hem, släpper in katten.

Plockar undan förfestens attiraljer, dricker vatten.

Lägger sig i sängen

drömmer om ängen.

Vaknar morgonen därpå sjungandes på,

Jag är kung över ängarna

med gruppen som kallar sig Drängarna.

Väckte gubben med ett godmorgon och ett förlåt.

Tänkte, attans vilken jäkla låt!

Ursäkta mig men...

Jag producerar annat än, egentligen ganska obetydliga, vardagsbetraktelser i bloggform. Jag är maskinoperatör också.

Det känns som om jag har några av mina fans på min arbetsplats. De sitter på rasterna vid ett litet runt bord med plats för fem. Men av en härlig anledning så får åtta stycken kollegor plats, om vi vidgar cirkeln något. Jag gillar runda bord. De är så inkluderande.

Mellan matintagen kacklar vi. Det handlar om vardagliga ting. Vad bordsgrannarna har i sina matlådor. En tupp i hönsgården promotar varor från ett varuhus. Tuppen gal om dessa produkter från denna lågprisaffär, som kallar sig "Sveriges fyndigaste", att jag tror han får provision på allt de säljer. Vilket tuppen förnekar. Sen fyller en höna i, att där brukar det handlas toalettpapper av ett visst märke, som räcker längre än andra rullar.

Ungefär där är skitsnacket igång. En annan höna undrar till exempel varför det heter bakplåtspapper. Vilken eller vilket bak ska det användas till? Ändalyktan på bilen eller mellan skinkorna på rumpestumpen?

Apropå papper! När farsan skulle handla dasspapper köpte han ofta en hel bal med, vad han kallade det, skinkputs.

Efter energipåfyllningen är det dags att skingra sig ut i fabriken igen. Till monteringsrum, tvättar, kapar, pressar, bock-, borr-, fräs- och ändformsmaskiner. Där står vi vid våra operationer tills nästa rast. Då vi likt djur på savannen dras till vattenhålet för att släcka törst.

Det går utför

Jag älskar att swischa ner i en nypistad nära på folktom backe då jag kan låta skidorna glida i svängarna med trycket på dalskidan. Det är fantastskt! Om solen skiner blir det bara än mer underbart.

Vartefter dagen går och antalet åk blir fler så ruggas manchestern upp. Ränderna slits ut och hamnar i strängar av snövallar i backarna. Om inte utförsåkarna hinner få ordning på balansen, kan kroppar falla till marken. De ser ut som aporna på Skansen med yviga armar och ben när skidorna kommer i sken.

Jag uttrycker ett; Åh! och tänker stackare, till alla som trillar i liften. Och jag får nära på sympationt när andra kraschar i pisten. Samt har vissa funderingar kring de räddhågsna som sitter i kanten högt upp i backen. De som fortfarande sitter kvar efter det att jag själv har åkt upp och ner igen både två och tre och fyra gånger. Har de gjort sig illa eller törs de inte fara ner för ett stup när det är vinter? Jag är tacksam att andra hjälper mig om det händer något, samtidigt är jag glad över att kunna hjälpa andra med att räcka en stav, en vante eller fånga upp en skida på glid.

Jag hänförs över de åkare som kommer i hög fart och har en stil av elegans kring att hålla ihop kropp och utrustning. Och får hjärtat i halsgropen av de som vågar sig på olika trick i fun parken. Samtidigt irriteras jag över ungar som nonchalant sitter, som en finne i röven och vilar mitt i backen där folk vill ha utrymme att åka ned.

Tar jag pause i skidåkandet och grillar min lunch. Får jag rök i ögonen och en halvbränd sotig korv. Givetvis är det alltid någon långsmal liten rackare som hamnar i glöden. Grillgaller skall lyftas, en rulle kött skall plockas upp.

Det är gråtande barn som fryser om fingrar och tår. Morsor och farsor som med dem till värmestugan går. Det är varm choklad, kaffe eller festis. Det är härligt att åka skidor med familjen eller en bästis. Rosiga kinder som stramar på kvällen. På after ski, sen sitter jag i soffan på fällen.

Tantvarning

När blir man tant?

Är det när jag visar mina barn att jag införskaffat mig nya skor och de ser på dem med en blick som om de aldrig någonsin skulle kunna tänka sig att ta på sig en sådan skomodell. Och säger samtidigt med avsky i rösten att jag har köpt tantskor.

Jag kontrar och säger:

- Jag blir ju inte yngre precis. Det är bra kvalite´. Dessa kan jag ha även när jag blir pensionär.

Eller är det när jag varit hos frissan och skaffat mig vad jag själv tycker en tantfrisyr? Då har jag varit tant länge nu. För jag har haft samma frisyr i nästan ett decennium om inte snart två.

I en bok jag har hemma, “Tantvarning!” med kåserier av Cecilia Hagen, utgiven av förlaget Forum, står det i slutet av boken, "Tantvarning är när du... tycker att en bok med titeln tantvarning! verkar kul". Jag gläds åt väldigt lite, så det är klart att jag ville läsa den. Ett annat citat från samma bok, "Tantvarning är när du... väljer bekvämlighet före senaste mode". Här kommer skorna in i sammanhanget igen.

Min kära svärmor förtäljde härom kvällen att hon skulle använda sina högklackade skor nu i vår och sommar.
- För benen ser så slanka och fina ut då, sa hon.
Jag nickade och tänkte: Högklackade skor, nej tack! Inte om skorna är obekväma. Är inte det lite festligt ändå? Jag är nog mer tant än en tant är själv.

När min man sätter på

En fråga på Rix MorronZoo, ställdes till lyssnarna i morse, 2017-01-20. Jag tycker frågan passar bra till detta inlägg så jag återanvänder den. Vad går du igång på? Jag tänker dock inte recensera vad som sades på radion, utan bara få er att fundera på det en stund, om ni vill.

Jag går igång på när omtanken i teorin utförs i en praktisk handling. Som när min man sätter på motorvärmaren i bilen då det är minusgrader ute och jag får sätta mig i en varm bil på morgonen. Eller när han sätter på dammsugaren, städar toaletterna och byter handdukar innan jag hinner göra det. Likaså när min partner sätter på spisen, börjar skala potatis och vi hjälps åt med att laga mat.

Alla små kärleksfulla gester går jag igång på. Även en sådan sak som att följa med mig på promenad. För då är man i gång. En kärleksfull kram på det. Puss på er.

Den gode, den onde och den fule

Har du känt dig både ond och ful i din godhet någongång? Den senaste veckan har jag gjort det. Jag har dock inte varit med i någon provfilmning för en ny spagettiwestern med Clint Eastwood.

Den onde vill egentligen inte prata och när hon gör det så vill inte rösten komma till sin rätt. Den fule önskar att hon hade en tampong att trycka upp där det rinner som värst. Istället knycklas en pappersnäsduk ihop och stoppas in i kranen. Det minskar droppandet för stunden. Den fule rödnariga mitt i plytet och den onde, med smärtande rivigt mat- och luftintag, tvingar den gode att omprioritera sin lojalitet gentemot andra. Allt för att skallebank och febertoppar skall lägga sig.

Den gode får ringa en kollega och låta den onde kraxa fram att hon, den gode, tillika den onde och den fule, stannar hemma och kurerar sig ett par dagar. Allt för den goda hälsans skull.

Det var inte någon actionladdad vecka om man bortser nys och hostattacker. Knappast någon dramatik att tala om heller. Mest soffhäng med filmtittande och mycket honungsvatten.

Ett rött paket med vita snören

Jag undrar om det finns fler som färgmatchar sina paket? Jag gillar att slå in paket. Det bör vara vackra papper och gärna med saxkrusade snören. Det kan vara knepigt att krusa snören ibland. Speciellt om jag fått tag i ett snöre med taskig kvalitet, råkat ta den slöaste saxen ur lådan eller om jag är ouppmärksam och börjar dra med saxeggen på fel sida på snöret. Då rakpermanentas den färgade lilla remsan istället.

På senare år har jag blivit larvig när det gäller omslagen på klapparna. Det ska matcha. På ett sätt var det lättare förr då man bara tog ett tomteprytt papper i mängden. Numera har jag färgtema runt gåvorna. Jag väljer papper efter hur jag vill att paketen kommer att se ut tillsammans. Ett år gick alla paket i blått. Ett annat år, vanligt brunt omslagspapper med hushållssnöre om. Jag tror knappast att jag är ensam om att någongång ha ritat och klippt ut pepparkaksgubbar och gummor och skrivit “God jul...önskar…” på adresserna. Eller fått för sig att använda dagstidningar för att dölja det man önskar glädja någon med.

Frågan är om ungarna bryr sig så mycket när de är små. Men i väntan på julklappsutdelningen så tycker jag det är fint med dekorativa paket under och omkring granen. I år finns det åtminstone minst ett litet rött paket med vita snören.