Jag är världsbäst

Jag är världsbäst!

Vem är kaxig nog att uttrycka sig på det viset?

Möjligtvis Zlatan och alla som vunnit på sina bedrifter i saker det går att vinna världsmästerskap i.

Det var inte jag själv som tyckte att jag var världsbäst. Det är lätt att bagatellisera sina handlingar i vardagen. Man tycker att det man gör, kan andra göra de med. 

- Du är världens bästa… Vet du det?", sa en arbetskamrat till mig en dag. 
- Tack!, svarade jag. För vad svarar man annars på något sådant.Jag hade bara kollat om skriket jag hörde, var kopplad till en olycka. Vilket det gudskelov inte var. 

Samma dag fick jag höra av en annan arbetskamrat: “Åh, vad du är bra!” och “Vad skulle vi göra utan dig?” Medan kramen kom mot mig med helöppna armar. Då hade jag bara ändrat på några parametrar i en maskin.

Jag önskar att fler fick höra hur fantastiska de är. Vilken känsla trevliga ord och handlingar kan göra med en. För mig känns det ungefär som när barnen kan tycka att man är världens bästa mamma. Fast jag realistisk nog kan förstå, att det finns så många andra mammor, pappor, släktingar, vänner och arbetskamrater som är världsbäst. Jag blir i alla fall rent av lycklig, över att få göra andra glada.

Om man får någon att tycka att man är världens bästa, för en liten stund, så är det väl helt underbart. Det är bara att tacka och ta emot. Insupa känslan över att vara värdefull för någon. Någon kan vara DU. Var tacksam över de som är tacksamma över det du gör.  

Speciellt om de säger att du är världens bästa.