Jag tror faktiskt det. Hon var en folkkär rättvisekäring i min mening. En kvinna som engagerade sig för de svaga i samhället. Hon ville uppmärksamma saker som inte stod rätt till och det på sitt allra mest bestämda sätt.
Här sitter jag som en fis i rymden och funderar på om jag skulle våga mig på att blogga. Inte för att uppmärksamma och skapa rättvisa på vår ädelmodiga, Astrids vis. Denna barndomsminnenas älskade sagotant. Jag skulle bara vilja sprida lite glädje i den mån jag kan. Få en och annan att småle genom att någon gång snubbla in på en cybersida med vardagsbetraktelser.
Att få någon att le, är det inte lite ädelt ändå.
Så spännande med din blogg, jag ska läsa med glädje :-)
SvaraRaderaTror jag det, du är ju i stort sett alltid glad.
RaderaSå spännande med din blogg, jag ska läsa med glädje :-)
SvaraRadera